Stugmontage och sockerseger


Och pepparkakshuset är uppmonterat och dekorerat med kristyr, pepparmintskristyr för att vara riktigt petig. Denna gång var jag för otålig för att vänta på bygghjälp så jag tog saken, (läs: pepparkaksdelarna) i egna händer och satte ihop huset själv. Jag brukar annars försöka undvika det brännheta socker-klistret, som ändå bara droppar på händerna och lämnar ömmande brännblåsor efter sig, och be om hjälp på grund av det att jag själv alltid lyckas bränna mig på det jäkla sockret hur jag än försöker vrida och vända på händerna. Idag lyckades jag dock, 1-0 till mig. Jag lyckaded äntligeb komma mig helskinnad från arbetet, så när som på ett litet skärsår.  Stelnat socker kan verkligen bli riktigt vasst när det lägger manken till... (Fortfarande 1-0 till mig!)


12 månader





Idag är ingen vanlig dag för idag är det Olivers 1-årsdag! ❤️




Because I said so

December kommer bli den månad när jag ska försöka strunta fullständigt i vad som händer med siffrorna på vågen. Det mest för att jag ser att min längtan till att faktiskt fira jul med allt vad det innebär, förberedelserna inkluderade, faktiskt är så pass stark. Det börjar nämligen bli en bra stund sedan jag sist firade jul med samma känsla i kroppen som jag haft nu. Därför vill jag inte förstöra det med rädslor som att exempelvis smaka på det jag bakar och kokar för att jag egentligen inte vill att vikten ökar. Jag kommer därför att försöka strunta i allt och njuta av julkalorierna (som tydligen inte räknas enligt en bild jag såg på instagram) även om allt går emot mina vardagliga principer. Denna inställning kommer garanterat att leda till en viktuppgång, vilket jag för hundrade gången egentligen inte vill, men den smällen får jag ta efter jul. Då kan jag gå tillbaka till nyttig och bra mat igen samt gå ner mina julkilon om jag så vill. 
(Nu kanske ni tycker att detta inte låter speciellt sunt, alltså att först tillåta en viktuppgång för att sedan försöka gå ner igen, men vet ni det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag vet när det är för lite, men jag känner även när jag är där jag vill vara. Jag bryr därför mig inte i era åsikter kring just detta, även om jag vet att ni är ett par riktiga snilleblixtar. ) 
Detta är inställningen, planen, (om man nu kan kalla det för en plan). Snarare en skenmanöver och förklaring för skallen som inte riktigt hänger med i julkalorisvängarna


Vi komma, vi komma från pepparkakeland



Idag har det stått pepparkaksbak på schemat i det Sandinska residentet. Syrran fick stå för de vanliga pepparkakorna medan jag ensam tog mig an pepparkakshuset. Jag krävde nämligen att den uppgiften skulle vara min och bara min, ingen annan skulle få lägga sig i.  Det ni ser på bilden är alltså delar till det som ska bli årets pepparkakshus , designat av me myself and I. Nu gäller det bara att få ihopsatt skiten...


Fuck it

Att äga en sockertålig hjärna hade verkligen varit något att ha nu i jultider, även till vardags också för den delen. Min hjärna är däremot inte sockertålig för fem penn. Äter jag något som innehåller socker så är det som om världen rycks undan mina fötter och huvudet faller ner i en slags bubbla där typ inget annat existerar. Detta är så himla jobbigt, inte minst med tanke på att jag önskar att jag kunde hantera sockerinnehållande produkter, men tyvärr gör jag inte det. För att vara ärlig så varje gång jag äter något sockerrikt eller mycket kolhydratsrikt så löper min hjärna amok och jag överäter totalt, då menar jag verkligen totalt. Det är fruktansvärt och även om jag försöker utmana mig själv med att utsätta mig för dessa situationer, ibland ett par dagar i rad till och med, så att jag ska försöka bevisa huvudet att jag faktiskt inte behöver överkonsumera och att jag får äta dessa produkter så lyckas jag aldrig finna en balans där en räcker. Dessa situationer gör ju att jag mot min vilja går upp i vikt, eftersom alla vet ju att ett för stort intag än den förbrukade mängden sätter sig på kroppen, vilket  gör att jag blir mer och mer obekväm med kroppen igen. Alltså ååh jag blir tokig på detta. Varför kan det inte bara vara enkelt? #tredjedagenirad


Pysselstugan

Min mamma och syster har verkligen omvandlat huset till en riktig pysselstuga. Själv har jag hittills inte varit riktigt delaktig i pysslet, jag har inte hunnit. Därför har jag endast betraktat det pågående arbetet från sidan samt det färdiga resultatet förståss. 


Istället har jag stått i köket och bakat. Dagens saldo blev pepparkaksdeg, fruktkaka och microknäck. Har ni påbörjat julstöket ännu?


Vad är din åsikt?

Ni som är vana att läsa min blogg sedan tidigare kommer förmodligen att tappa hakan av förvåning i och med det ämne jag nu tänkt ta upp till diskussion, för jag hoppas ju att ni gärna vill dela med er av era åsikter och diskutera detta med  mig. Detta är ju kanske inte det mest förekommande ämnet i min blogg precis och fråga mig inte varför jag kom på det, det kan jag nämligen själv inte svara på. Tanken slog mig bara.
 
Ämnet jag vill diskutera är: hur viktigt är det egentligen med sex i ett parförhållande? 
 
 
Av egen erfarenhet kan jag nämligen berätta att det där som kallas sexlust verkligen avtar markant när man får en ätstörning. Det blir liksom stopp, finito med det. Redan själva tanken på att låta någon annan röra ens kropp på det viset kan vara så obehagligt och framkalla sådana rysningar att man helst av allt svepte in sig i enorma lager av täcken och filtar när ämnet kom "på tal". Mer konkret: Jag var nämligen själv i ett parförhållande när min ätstörning riktigt blomstrade ut (tog ganska snabbt slut efter) och ju längre ner jag kom i träsket, desto mindre och mindre ville jag ha någon som kom så nära inpå. Det vågade jag dock inte erkänna och kunde därför ibland mest gå med på vissa saker för fridens skull och för att inte få så dåligt samvete. Därför är jag nu intresserad av era åsikter angående just detta. Är det verkligen så viktigt med sex i ett parförhållande? så viktigt att det så småningom kan leda till ett uppbrott på grund av att det uteblir?  Vad säger ni?
 
 
(bilderna är hämtade via google)


När hjärnan överkonsumerar

Och där gjorde jag det igen. Samma sak som igår och flera andra gånger dessförinnan. När ska jag lära mig? När ska jag få det på rätt köl igen? Jag är rädd att detta är ett tecken på något jag absolut inte vill. Måste försöka vända situationen, måste måste måste


deltagande

 
Har ni besökt Rebeccas julkalender ännu?
Inte? gör det
Jo!, gör det igen (hehe)


ett lite bättre evenemang

Bättre sent än aldrig är tydligen ett ordspråk som blivit mer och mer aktuellt här på denna blogg..typiskt, just typiskt..suck. Okej, så himla farligt är det väl inte, men lite irriterande är det att jag inte får tummen ur röven tidigare och bloggar om det jag varit med om, för det är ju det jag vill göra. Varför ska det då fortsättningsvis vara så svårt att trycka på on-knappen på datorn? Miljöskadad kanske det kallas. 
 
Okej, okej, tillbaka till ämnet. 
I torsdags var jag, tillsammmans med ett antal andra bloggare, inbjuden till en vip-kväll vid Amalia i Nykarleby. Amalia är, för er som inte vet, en liten men fantastiskt fin butik som finns belägen i både Nykarleby, Oravais och Vasa. Butiken drivs av Anna och hon satsar på det som sätter pricken på i:et i ett hem, nämligen inredningsprylar och blommor. 
 
 
Det var Madeleine som hade arrangerat denna vip-kväll. Tusen tack än en gång för inbjudan! och vi övriga var
Emelie, Elisabeth, Carola (vars bilder jag lånat), Sandra, Mimmi, Jag och Elin
 
 
Under kvällen fick vi bekanta oss med butikens utbud, ställa frågor till Anna gällande skötsel och råd, samt fick en inblick i vad som är inne nu i dessa juletider. Samtidigt bjöds vi på både glögg, pepparkakor, salta kex, choklad, ost och vindruvor. Bortskämd skara med andra ord. 
 
 
 
 
Innan vi gick fick vi dessutom med oss hem en goodiebag innehållandes en nätt liten hyacint och ett alfapet-jul i storlek större. Tack än en gång Anna och Amalia!
 
Alla bilder är stulna från Carros blogg. Själv hade jag nämligen glömt hem kameran i Vasa.


hej och hå

 
 
Ursäkta för allt ordbajs de senaste tre inläggen, så går det när man inte har haft igång datorn på cirka en vecka (läs; endast mobilbloggat)
 
NU är äntligen skolan så gott som färdig för denna termin (med några uppgifter som har deadline i januari/februari) och jag får därför säga att jag har jullov.
Ah klingar så himla skönt i min öron!
Nu kanske jag äntligen hinner med allt annat som annars lämnar i min vardag, saker som att blogga, fota med KAMERAN, städa, julpynta, julbaka, julsmaka. (ni fattar poängen). 
 
Okej, nämen med detta sagt så ska jag försöka reda upp här i lägenheten, packa mina saker och dra hem till Vexala för att spendera jullovet där. Får se hur det slutar.


Många karlar, lite tid...

Många karlar, lite tid. Njääee riktigt så var det kanske inte. Jag har ju faktiskt lagt allt associerat med det manliga könet på hyllan. Det är sant! Jag är för tillfället inte alls motiverad för att "hitta Mr Rätte". Dessutom har jag inte tid, vilket är dagens huvudämne i detta inlägg. Jag undrr nämligen jämt och ständigt: Vart försvinner all min tid? Så mycket att göra och samtidigt känns det som om jag INTE får gjort någonting. Jag hinner varken med det andra eller det tredje, bara det ena,det mest akuta och allt verkar samlas på hög. Jag som trodde jag skulle få såå mycket gjort nu när jag trots allt hade långhelg från fredag till söndag. "Men sini he vart itt naa he" Inte minsta lilla av det jag hade planerat på attgöra-listan blev gjort. Varför? Jo jobbet kom in på dendär kilometerlånga listan som en oljad blixt före allt det andra. Vilken jäkel alltså, orkade inte ens köa för sin plats. Det tog så mycket tid att även tentläsningen hamnade i skymundan av ren glömska, vilket jag fick sota för nu ikväll genom att streckläsa ett par timmar...(inte det mest uppiggande att göra när man stigit upp klockan halv sex imorse) Men med tent imorgon måndag så har man inget annat val än att försöka hålla ögonen uppe samtidigt som fokuset ska hållas på texten framför och inte på instagram och bloglovinflödet. Ångrar mig gör jag dock inte, att jag lovade att komma och jobba alltså. Det var verkligen roligt att vara tillbaka, speciellt roligt var det att bli välkomnad och åtsagd att "oj vad roligt att du e här igen, det va länge sen." För länge var det verkligen, hela fyra månader.
Nåjaa back to the subject då. Tiden är verkligen inte på min sida, men jag gör det bästa av situationen och hoppas att det inkommande jullovet ska reda upp ett som annat, som att få ordning på bloggen. Jag har ett par rubriker och inlägg som jag gärna skulle få nerplitade, bland annat ett inlägg om vipkvällen vid blomster och detaljhandeln Amalia jag var på i torsdags samt vad som befinner sig på min önskelista inför julen. Lite smått och gott med andra ord. Stay tuned!! Jag looovar att bättra mig. Snart. Efter imorgon när jag fått jullov! I promise


Orsaken, den förbannade orsaken

Tack för era kommentarer till föregående inlägg. Jag vet att jag inte borde ha ångest, att jag ska njuta av det goda i livet och att det är okej och ofta hör till att man äter för mycket när man är på resa, vilket leder till att kroppen samlar på sig, men trots att jag vet allt detta är det svårt att ändå inte vara besviken på sig själv. Jag är besviken på mig själv eftersom jag innerst inne vet hur fel jag ätit under dessa semesterdagar. Jag som är van att äta mindre portioner flera gånger om dagen klarar tydligen inte av hotellfrukostar flera dagar i rad... Min kropp blir mätt och behöver inte mat i samma utsträckning efter en sådan enorm frukost, men min hjärna ska ha alla vanliga mål. Detta gör att när jag egentligen borde ha ätit så ville jag inte ha, när jag borde ätit ett ordentligt mål blev det bara ett litet mellanmål. Inte undra på att allt körde ihop sig och att jag åt mer godis än vad jag skulle ha velat. Kroppen var i sådan obalans och visste inte hur den skulle reagera, klart det spårar ur då. När man vet detta, nämligen att orsaken till ens ångest beror på en själv och valen man gjort samt den okunskap man ännu besitter, klart man blir besviken på sig själv. Jag trodde nämligen att jag börjat känna min kropp bättre än jag tydligen gör... Därför har jag valt att bojkotta riktigt godis och bullar, saker som jag fortsättningsvis inte kan hantera, tills jag känner att jag har kroppen i någorlunda balans igen (balans tillgodosedd med riktig mat och en ordentlig struktur). Jag kommer dock tillåta mig sådant "godis" som jag vet att jag kan hantera. Godis som exempelvis torkad frukt, russin, nötter och riskakor samt proteinbarer (som jag faktiskt gillar bättre än vanligt choklad). På den vägen är det.


När det blivit för mycket

Idag är ingen bra dag, ingen bra dag alls.
 För det första har jag sovit på tok för få timmar i natt. Att komma hem när klockan visar 01:05 är inte det mest rogivande när man vet att skolan hägrar några timmar senare. Visst har jag varit uppe till denna tid förr, främst när det gällt eftersläpp och dylikt vid sitzer, men då har jag sällan varit ute på språng dagarna innan samt det pågående dygnets timmar. För det andra så har jag en sådan enorm morkkisliknande känsla efter resan att jag nästan önskar den ogjord! 
Före resan var jag i balans. Jag var nöjd med livet, hade julstämning och njöt samt kände mig bekväm i kroppen. Nu är det helt tvärtom! Jag är i sådan obalans. Kroppen är helt uppåt skogen efter dessa semesterdagar med allt för mycket mat och godis, framförallt godis,. Jag är inte alls bekväm längre och tanken på att julen är på intågande med all dess godsaker får det att vändas i magen. Jag har därför beslutat mig för att dessa semesterkilon ska bort, kosta vad det kosta vill. Må såhär tänker jag inte göra. Jag vill vara bekväm med mig själv igen, det är mitt mål! Så nu säger jag adjö till godis, bullar och dylikt tills jag åter hittat min bekvämlighetsnivå. Ätstörningen har inte talat, isåfall ytterst lite, utan JAG har!


En kort uppdatering

Här i Stockholm är det bra, dock lite blåsigt och småruggigt. Jag trivs som fisken i vattnet men det ska nog bli skönt att få komma hem igen, hem till rutinerna och vardagen. Idag är nämligen sista dagen. På återhörande för nu är det dags för frukost 




RSS 2.0


Thanks for visiting, hope you enjoyed it!