Finally some progress around here


Äntligen lite framsteg. Pulsen, vilopulsen, slår nu sina femtio slag. Det betyder nu att jag har lov att närvara på tisdagskvällarnas fotbollsträning. Som jag längtat.


Måndag


Jag är rädd
Otrygghetskänslan kommer över mig oftare än vad jag skulle vilja
Jag är ärligt talat inte riktigt bekväm med läget, med min förändrande kropp
Rädslan över att det blir för mycket härjar ibland hejvilt och gör det svårt.
Visserligen har min motståndskraft kring detta ökat, men det är tillräckligt jobbigt redan som det är ändå. Jag skulle gärna klara mig utan det. 
Dock måste jag ändå erkänna att maten faktiskt är vägen till friheten. Knoppen är avsevärt mindre påfrestande mot vad den var under vintermånaderna och jag börjar småningom finna ett litet uns av trygghet. Rastlösheten är inte heller den lika kraftig, men gör sig fortfarande påmind liksom allt det andra. Jag lär mig framförallt att hantera saker och med hjälp av det flyter livet på.


Sommaraktiviteten

Aktiviteten här på bloggen är inte den optimala. Tanken på att sätta sig ned vid datorn nu när sommaren äntligen anlänt till våra breddgrader finns inte på kartan, om jag ska vara ärlig. Jag vill ta vara på och njuta av de stunderna så länge de varar. Även om jag haft en hel del att berätta för er, kommer jag inte till slag och får det gjort, eftersom jag försöker att undvika mobilinläggen så långt det bara går. Eller ser ni hellre mer av dessa mobilinlägg än inga alls? Andra tips på vad jag ska blogga om mottages även med stort tacksamhet. Ett tios från min sida: För att eventuellt få en lite större inblick i mitt liv hänvisar jag er till mitt instagramkonto annsofiesandin. Lite bättre uppdatering där skulle jag vilja påstå. 


En inre dialog

Det blir bra
Hah, hur kan du påstå det?
Det blir bra, låt det ta sin tid
Du ljuger. De ljuger. Alla ljuger. Varför skulle något sådant hända mig? Varför skulle jag få kamma hem den lottovinsten? Min kropp fungerar inte så!
Se själv. Känn. Ha lite tilltro. Våga. Släpp på kontrollen.
Då skenar allt iväg, blir precis så som det inte får!
Kan du bevisa det?
Ja!
Kan du verkligen det?

Att försöka övertala sig själv är banne mig det svåraste man kan göra. Tja övertala är kanske inte riktigt det rätta ordet, men för tillfället hittar jag inget lämpligare. Det är som att försöka ta isär något som fastnat med snabblim, vanligt klister också för den delen. Det går, men för att få det att lyckas måste man ta i och kämpa av all kraft, hitta utvägar. Inga halvtaskiga försök duger. Det är inte lätt, men det måste göras!


Solsken i blick

"Sommar
Sommar och sol
Havet och vinden
Och doft av kaprifol

Sommar 
Sommar och sol
En himmel så blå som viol"

Idag har det banne mig varit en riktig sommardag med allt vad det innebär. Sol, värme, blå himmel och blomdoft. Jag har dessutom fått äran att vara ledig denna fenomenalt fina dag, inte varje gång det händer. Jag har trivts som fisken i vattnet och mer än så kan man inte önska. Det här är sommar!




Sommartider


Jag glömde helt berätta om förra veckans/ helgens lilla svängom. Lördagen spenderades först i jobbets tecken, för att sedan avslutas med folkfest i Lillby. Klacken ordnade sitt årliga party och sådant kan man ju bara inte missa, oavsett om man ska i jobb följande morgon eller inte. Turligt nog ordnade det sig så bra att mitt morgonskifte på söndagen blev framflyttat till kvällen. På detta sätt kunde jag försöka njuta lite mer av kvällen utan "måsten på att åka hem och sova". Höjdpunkten med evenemanget var framförallt att träffa personer man inte sett på ett tag, men även artisterna bidrog till en okej kväll, om man bortser från mitt evinnerliga frysande. 


Lördag och loppisrace


I Purmo ordnades det idag loppisrace, något jag hade bestämt mig för att gå på när jag för en gångs skull hade möjlighet. Vädret var bokstavligen perfekt, sol och värme tackar jag inte nej till, allra minst när jag får ha ledigt. Det verkade de andra inte heller göra med tanke på hur mycket folk loppisracet drog. Själv fyndade jag inget, men det var minst lika roligt att bara gå omkring och titta på allt, speciellt alla fina saker som såldes vid Lundagård. 


Changes

 
 
I fredags tog jag tag i saken och kladdade i lite färg i håret, en blond färg i hopp om att kanske få bort min uppkomna utväxt samt kanske få bort ännu lite av de mörka topparna. Resultatet ser ni ovan. Jag är bevisligen ett riktigt ljushuvud för tillfället, ljusare än så här har jag nog aldrig varit tror jag. Det var minst sagt en liten chock när jag fick se resultatet för första gången, inte hade jag ju tänkt bli sådär blond heller. Men vart efter ögat vänjer  sig så är blir jag bara bekvämare med situationen, det inte lika farligt längre med andra ord. Det är ju bara hår.


Glädjande besked

 
Under början av juni månad sprang jag på inträdesprov till två olika skolor, två skolor jag hemskt gärna skulle vilja gå i. Efter interrvjuerna och testet, så var det ju förstås bara att vänta. En oändlig väntan har det känts som och jag har ständigt gått omkring med tanken "men tänk om". Idag fick jag äntligen lite besked från den ena skolan, ett glädjande sådant. Jag lyckades. Jag är antagen. Åh vilken underbar känsla, vilken lättnad. Det finns en framtid för mig också. Jag blev inte ratad. Denna halvmulna måndag (beroende på vädret) är för mig inte så mulen längre. Jag är strålande glad. Förväntansfull. Nu gör det egentligen inte så mycket hur beskedet från den andra skolan ser ut. Nu vet jag att jag har en studieplats till hösten. Detta är lycka!
 
 
 
 


Ann-Sofie tipsar

 
Om ni som jag gärna undviker det sockersöta vita sockret (det som för mig inte smakar något alls, förutom sliskigt sött och som bara gör mig hungrigare), men ändå vill ha något gott att tugga på, rekommenderar jag er att prova någon utav Leaders Barebar. 
Naturlig energi i form av en bar gjord på dadlar, cashewnötter, agavesirap och någon till ingrediens jag nu inte minns på rak arm förutom de individuella ingredienserna som utgör själva smaken på baren. Den på bilden är min absoluta favorit, apelsin och råkakao. Påminner till smaken om Jaffakex men är mycket mycket godare. Övriga smaker jag känner till är bland andra; äpple-kanel, dadel-mynta, citron-chili och röda bär. 


Det känns i hela kroppen, från fötterna till knoppen

Stånk...stön...urk...
Åh herremintid vilken matkoma jag har för tillfället, har inte sett på maken heller. Jag mår praktiskt taget illa! Idag har det verklien vankat kalas, både i verkligheten och i min mage. Min lillebror fyllde nämligen hela fjorton år idag och han har därför firat med en del av släkten. I och med det har det ju bjudits på godsaker, så som tårta, bullar och småkakor, sådana saker jag egentligen inte tycker är särskilt goda men äter av ändå...oftast lite för mycket också av någon konstig anledning... Tja att det ofta blir för mycket för magen när det vankas sötsaker beror helt enkelt på att min kropp blir bara ännu hungrigare av att äta dem. Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att det blir så, men så är det och jag tycker faktiskt det är lite jobbigt. Så fastän jag är mätt av allt det söta, så skriker kroppen efter mat, salt sådan, vilket den inte slutar med förrän den får något salt.  Jobbig typ dendär kroppen... En annan sak angående varför jag egentligen inte gillar sådant som är sött är för att jag inte tycker det smakar något, som att tugga på en bit kartong kan jag likna det. Dock beror det ju förtåss lite på också vad det är för typ av sötsak, vissa saker är ju nog godare medan andra ratar jag helt. Nej jag ska nog försöka hålla mig till salta saker, en skiva bröd är ju till exempel så mycket godare än en bit kladdkaka. För att inte tala om kvargprodukten skyr...mmm bättre produkt finns nog inte. Inte för att det nu är salt heller men absolut inte sockersöt. Jag älskar kvarg, inget går upp mot det. Kanske lax då och nypotatis, men de är ju i en helt annan genre. Tillbaka till tråden. Det jag måste jobba med är att få sammankopplat huvudet (som tycker att t.ex kladdkaka ser gott ut och på så vis också vill att den ska smaka därefter) med smaklökarna (som får rygga tillbaka av allt det söta). Jag klarar ju mig utan det söta, det har jag ju insett flera gånger. Dock vill jag ju nog ha "gottigheter" helst varenda dag, men då ska det vara sådana saker som smaklökarna verkligen jublar åt. Och sådana saker äter jag faktiskt dagligen, för vem har sagt att gott måste vara dåligt för kroppen? 




Destination unknown...so far

Vägen jag nu valt med tanke på min ätstörning är definitit mot rätt riktning, i alla fall är det vad jag tror och känner. Det märks i och med att kroppen orkar mycket mer men framförallt att knoppen blivit lite mindre påtaglig. Den gravallvarliga perfektionismen kring maten har lättat betydligt. Visst är jag forfarande mån om vad jag äter, hur det ser ut och så vidare, men inte alls på samma sätt. Nuförtiden klarar jag av att det kanske inte alltid ser ut eller smakar så som jag vill. Det är inte heller lika mycket antingen eller, "all or nothing", så att säga. Dock har jag helt klart vissa tendenser, utföringssätt och fasoner som helt klart avspeglar ätstörning, men för tillfället stör de varken mig eller min omgivning allt för mycket. Fasonerna jag har handlar mer om en trygghetskontroll kan vi väl säga. 

Att dessutom få höra "du ser piggare ut", av flera utomstående gör verkligen gott det också. Det motiverar faktiskt ordentligt. Så let's continue this road. Jag vill se vart det bär!


Min midsommar


Midsommaren ja, den var kanske inte den varmaste av alla dagar på året, vilket man kanske hade hoppats lite på. I alla fall jag hade gärna sett att det varit lite varmare och soligare samt lite mindre blåst. Nåväl allt man önskar kan man inte få!
Jag spenderade min midsommarafton med att jobba morgonskifte för att sedan dra iväg till Monå, av alla ställen hihi, för att avnjuta ett lugnt firande med god mat och gott sällskap. Kunde dock inte stanna så sent eftersom ytterligare ett morgonskifte väntade dagen därpå. 

Midsommardagen började på så vis likadant som själva aftonen. Efter jobbet drog jag hem för att mötas av min morbror som kommit på besök. Kvällen gick samtidigt åt att elda i badtunnan, försöka träna den lilla bångstyriga valpen att förstå att skallet inte fungerar för att få det man vill, grilla marinerad grisinnerfilé och koka nypotatis för att sedan avsluta dagen med en skön promenad. 

Det blev med andra ord inget vilt firande för mig denna midsommar, men lika bra det. Jag fattar nämligen inte all denna hysterin kring att hitta den största och bästa festen någonsin varje midsommar (och andra större helger) för det blir ju ändå aldrig som man tänkt i alla fall.


Because it made me happy

För precis en vecka sedan, lite drygt, kom jag hem från vad jag tror kommer vara sommarens absoluta höjdpunkt, i alla fall junis stora glädjetopp, nämligen Stockholmsresan. Hela jag hade verkligen semester från allt där, eller magen fick ju jobba lite mer men det var väl bara posiivt. Resan blev banne mig en riktig smakresa/matresa med energipåfyllning av alla de slag. 


Svenska jordgubbar ~ så goda!


De hypade celciusdrickorna prövade jag också, som jag förövrigt inte gillade speciellt. Ont i magen fick jag av dem dessutom. 


Att fika på café är det länge sen jag vågat, så då får man slå på stort när man en gång kommer sig för att göra det. 

Allt detta och mycket mer bestod resan av. Alltså är det fel av mig att vilja åka tillbaka? (Att tillägga: Inte bara för maten )


Tankar kring päls


Att blondera håret var banne mig en av mina mest spontana idéer denna vår/sommar, men definitivt en lyckad sådan. Jag har verkligen trivst super, vilket jag inte skulle ha trott på för fem öre ifall ni skulle ha frågat mig för ett år sedan. Nu gruvar jag mig bara lite inför framtiden; blondera mera eller låta min naturliga hårfärg få komma fram? 


RSS 2.0


Thanks for visiting, hope you enjoyed it!