Är det elakt av mig att säga äntligen?


Nu är julen officiellt över för detta år, vilket jag tycker är oerhört skönt om jag ska vara helt ärlig. Det har, som ni kanske märkt inte varit den mest smärtfria högtiden för min del.


Julen 2014 har ändå gett mig en hel del, både bra och dåliga saker,  bland annat:

- familjetid
- matkoma och godisfrosseri
- skratt
- tid till filmtittande
- vinterväder
- ångest
- tårar
- tankar inför framtiden
- kännedom om vad jag vill och vad jag behöver göra för att nå mina mål
- nya utmaningar
- +7kg kroppsvikt (under hela december dock)
- självförakt och agg
- dubbelhaka och ännu större hamsterkinder
-åtstramande jeans
- fightingspirit att gå ner och omvandla decemberkilona till något bra (muskler) 
-  prövningar och nya erfarenheter

Fokuset ligger nu riktat på att göra det bästa av de återstående dagarna i december. Hitta rutinerna igen, främst gällande tränig och kosthållning och njuta av ledigheten mellan jobbturerna som kommer. Julen är över. Jag har inte längre något att skylla på. Nu kör vi!



1
Angelina

Förlåt, men ditt tankesätt är sjukt. Det märks att du inte är frisk från ätstörningen än. Jag råder dig att söka hjälp. Vet du varför du gått upp 7 kg?? För att du från början väger för lite, då samlar kroppen näring. Du ska inte ställa dig på vågen. SKit i att väga dig, göm undan vågen. Gå på känsla istället. Sök hjälp eller så slutar du på samma sätt som sist.
h.
En som själv vart med om samma sak och som lärde sig den hårda vägen. (jag svimmade och fick hjärnskakning). Jobbar nu med att hjälpa folk med ätstörningar.

Svar: Jag har aldrig sagt att jag är frisk och ska jag vara ärlig så tror jag inte heller att jag någonsin kommer bli helt frisk. Lär mig leva med det kommer jag göra men det kommer alltid att finnas något där som skiljer mig från dem med en fri inställning till mat.
Men att jag skulle ha vägt för lite stämmer inte. Jag var normalviktig redan då. Viktuppgången var helt obehövlig! Allt handlade om ren och skär överätning och en oro i kroppen på grund av allt det "nya" som jag inte kunde hantera. Det är därför jag är så led den. Jag hade nämligen accepterat, för första gången på sjukt länge, hur min kropp såg ut och var relativt nöjd med det. Det är därför jag ältar, för nu är jag inte nöjd för fem öre heller.
Ann-Sofie