helvetet version två har brakat lös

Just nu känner jag mig så himla misslyckad! Inget går riktigt som jag vill och trots att jag gång på gång reklamerar att jag ska ändra på saker och ting så kommer jag mig inte för det och hamnar i samma banor som förr i alla fall. jag ska försöka förklara mer ingående vad jag menar:
 
1. Jag sa att jag skulle försöka strunta i vad alla julkalorier (decemberkalorier) kommer göra med min kropp. Jag trodde nämligen att den teorin skulle inbringa mig någon form av balans där jag nöjer mig med det lilla. Tror ni jag gjort det? Nej, jag har brytt mig så mycket mer i hur kroppen har börjat se ut nu under december än vad jag tidigare gjort under hela hösten. Tror ni jag gillar det jag ser? Svar nej, inte det minsta. Jag fullkomligt hatar det! Jag har lagt på mig otaliga kilon,oskojjat. Jag har inte varit i denna viktklass på länge! (Helt normalviktig nog, men ändå..) Byxorna stramar och magen veckar sig något kopiöst över byxlinningen. Precis så som jag lovade mig själv att aldrig låta hända igen den dagen jag bestämde mig för att jag skulle komma i form. Julen ska ju vara en tid för glädje, men för mig har det varit en helg med tårar och önskningar om att kunna spola tillbaka tiden till november, innan allt detta frossande började.
 
2. Fastän jag hatar det som julen och december gjort med min kropp, via huvudets påtryckningar och rebelliska handlingar, så kan jag inte släppa julen helt och hållet. Fastän jag gråter enorma krokodiltårar och häver ur mig att detär slut nu med allt onyttigt, all choklad och alla sötsaker så stoppar jag ändå i mig en eller annan, läs allt för många, bitar av det hemgjorda julgodiset med motiveringen det är ju jul.
 
 Summan av punkt nummer 1 och 2 lededer då till punkt nummer 3, punkten där självkritiken växer och kastas mot mina ögon. Jag har sannerligen inte tittat på mig själv med såhär mycket avsky i mina ögon på åtminstone ett halvår, ett år. Jag skulle nästan vilja påstå att det är med samma avsky som när jag var som sjukast, dock på ett lite annat sätt förståss, när jag var som lättast och i sämst skick. Det ironiska är bara att nu är jag nästan, eller i princip 20 kilo tyngre än vad jag var då. Och det var ju en viktuppgång som skulle rädda mig och göra att allt detta spökande i huvudet skulle undlätta. Skrattretande. Jovisst hjälpte det, fram tills november var jag nöjd, Klart jag hade stunder när jag hade ätit lite för mycket och kroppen hade dragit på sig en vätskeansamling som gjorde att jag var tyngre och fluffigare för en dag eller två, men det var något jag kunde hantera. De dagarna kunde jag med ren logik och teori berätta för mig själv att jag  kommer att återgå till min trivselform i och med att det var vätska som kroppen samlat, inte fett. 
Nu är det dock inte så. Ja kroppen kanske har en liten ansamling vätska efter gårdagens allt för stora mat och godismängd, men denna gång har det även omvandlats till det oönskade fettet. 
 
Min omgivning lär troligen märka att jag inte är lika glad och uppåt som innan, dessutom rundare och pluffsigare för den delen. Jag kan bara inte låtsas. Och det går inte att säga men det syns inte, för JAG ser det, jag känner det. Och ni säg inte att det bara är att köpa nya byxor när jag säger att de jag har har börjat strama, de gör mig så himla arg och ledsen. Det sista jag vill är att köpa nya byxor! De jag har anser jag vara alldeles normalstora och lagom till min kropp. Ni kanske inte tycker den handlingen är något att räds över, men det gör jag. 

Jag har erfarat nu i vilket kroppstillstånd jag trivs som bäst. Därför är mitt mål nu att gå ner mina kilon. Det jag räds över är att jag kommer misslyckas, att min kropp och knopp inte är sammarbetsvilliga gällande den punkten. Jag har ju gjort det innan och jag tänker göra det igen. Från och med ikväll har jag ätit min sista chokladbit för obestämd framtid. Inte heller chips, kakor, kex, läsk, sockrade produkter, sötningsmedelsinnehållande produkter, proteinbars, torkad frukt, bröd, halvfabrikat, korv, ris, pasta och godis ska få förekomma på min livsmedelslista gällande saker jag får stoppa i munnen för samma obestämda tid. Även alkoholen ska jag försöka hålla mig undan så lågt som det är möjligt även under studieevenemangen. Bara i riktiga undantagsfall kanske jag kan tillåta mig att lossa den regeln lite... Annars får jag bara se när jag väljer, om jag väljer, att återinföra någon viss sak till min lista igen) Först ska jag komma iform igen och det med riktig, näringsrik mat gjord på bra, naturliga råvaror och livsmedel. Matlådor är något jag kommer börja med. Då får jag själv se till att jag får i mig alla de näringskällor jag behöver och samtidigt garantera mig bra råvaror. Detta är samtidigt mitt nyårslöfte till mig själv, i samklang med en avanceing i mitt träningsupplägg. Gymmet ska intesifieras och återinföras mer regelbundet, vikterna ökas och springturerna bibehållas i den mån jag hållit i höst. Dessutom ska jag hålla fast vid min princip att inte ta bilen till skolan eller in till stan, i den mån det är möjligt. 
Jag tänker inte låta detta fortgå och låta mig dras ännu längre ner i förfallet. Det är dags att ta tag i det hela nu, innan det gått bortom precis all kontroll!
1
Anonym

Men betyder inte detta att du återgår till ruta ett. Att du är tillbaka där du började din tillfriskning. Jag vet att det är svårt att bryta tankesätt. Detta tankesätt som vi läsare kan se är det samma som vi såg tidigare när du inte alls mådde bra. Vi vill inte att du faller dit igen!! Så snälla, inga matförbjud, inga påståenden om att du ser plufsig ut, inga träningsmåsten, inga beskyllningar på julen. Du måste försöka se detta med ett par friska ögon, försök se det ur ett annat perspektiv. Hur skulle du tänka om någon annan skrev så? Skulle du inte bli lika ledsen och orolig som vi?

Svar: kanske det betyder att jag går ett steg tillbaka ja, men att gå tillbaka till ruta noll gör jag ju inte. Visst är det kanske inte heller den mest smarta idén jag haft, att gå ner de kilon jag samlat på mig, men som det är nu så trivs jag inte i min kropp. Skulle inte du själv, när du av egen erfarenhet känt dig nöjd med din kropp efter en period på åtminstone 2 år där du klankat ner din kropps utseende, vilja bibehålla det stadiet? Åtminstone skulle jag vilja det, därför tänker jag göra på detta vis, hur bra eller dåligt den sen blir. Jag tar chansen.
Ann-Sofie