Orsaken, den förbannade orsaken

Tack för era kommentarer till föregående inlägg. Jag vet att jag inte borde ha ångest, att jag ska njuta av det goda i livet och att det är okej och ofta hör till att man äter för mycket när man är på resa, vilket leder till att kroppen samlar på sig, men trots att jag vet allt detta är det svårt att ändå inte vara besviken på sig själv. Jag är besviken på mig själv eftersom jag innerst inne vet hur fel jag ätit under dessa semesterdagar. Jag som är van att äta mindre portioner flera gånger om dagen klarar tydligen inte av hotellfrukostar flera dagar i rad... Min kropp blir mätt och behöver inte mat i samma utsträckning efter en sådan enorm frukost, men min hjärna ska ha alla vanliga mål. Detta gör att när jag egentligen borde ha ätit så ville jag inte ha, när jag borde ätit ett ordentligt mål blev det bara ett litet mellanmål. Inte undra på att allt körde ihop sig och att jag åt mer godis än vad jag skulle ha velat. Kroppen var i sådan obalans och visste inte hur den skulle reagera, klart det spårar ur då. När man vet detta, nämligen att orsaken till ens ångest beror på en själv och valen man gjort samt den okunskap man ännu besitter, klart man blir besviken på sig själv. Jag trodde nämligen att jag börjat känna min kropp bättre än jag tydligen gör... Därför har jag valt att bojkotta riktigt godis och bullar, saker som jag fortsättningsvis inte kan hantera, tills jag känner att jag har kroppen i någorlunda balans igen (balans tillgodosedd med riktig mat och en ordentlig struktur). Jag kommer dock tillåta mig sådant "godis" som jag vet att jag kan hantera. Godis som exempelvis torkad frukt, russin, nötter och riskakor samt proteinbarer (som jag faktiskt gillar bättre än vanligt choklad). På den vägen är det.