Vad är din åsikt?

Ni som är vana att läsa min blogg sedan tidigare kommer förmodligen att tappa hakan av förvåning i och med det ämne jag nu tänkt ta upp till diskussion, för jag hoppas ju att ni gärna vill dela med er av era åsikter och diskutera detta med  mig. Detta är ju kanske inte det mest förekommande ämnet i min blogg precis och fråga mig inte varför jag kom på det, det kan jag nämligen själv inte svara på. Tanken slog mig bara.
 
Ämnet jag vill diskutera är: hur viktigt är det egentligen med sex i ett parförhållande? 
 
 
Av egen erfarenhet kan jag nämligen berätta att det där som kallas sexlust verkligen avtar markant när man får en ätstörning. Det blir liksom stopp, finito med det. Redan själva tanken på att låta någon annan röra ens kropp på det viset kan vara så obehagligt och framkalla sådana rysningar att man helst av allt svepte in sig i enorma lager av täcken och filtar när ämnet kom "på tal". Mer konkret: Jag var nämligen själv i ett parförhållande när min ätstörning riktigt blomstrade ut (tog ganska snabbt slut efter) och ju längre ner jag kom i träsket, desto mindre och mindre ville jag ha någon som kom så nära inpå. Det vågade jag dock inte erkänna och kunde därför ibland mest gå med på vissa saker för fridens skull och för att inte få så dåligt samvete. Därför är jag nu intresserad av era åsikter angående just detta. Är det verkligen så viktigt med sex i ett parförhållande? så viktigt att det så småningom kan leda till ett uppbrott på grund av att det uteblir?  Vad säger ni?
 
 
(bilderna är hämtade via google)
5
Saragunmarie

Oj, svår & känslig fråga. Jag tycker inte att det är SÅÅ viktigt. Jag ligger hellre och myser än att ta det desto längre. Dock tror jag nog att många förhållanden tyvärr kan ta slut om sexet uteblir helt. Alla har ju olika behov. Vissa klarar sig hur bra som helst utan närhet & sex, medan andra behöver få det dagligen för att må bra.

Svar: oj tack så mycket för ditt svar. Roligt att du ville svara på min fråga. Jag tycker jälv också att det inte är hela världen med sex, jag ligger också hellre och myser nästan eller visar min ömhet på annat sätt, speciellt när ätstörningen blommade ut.
Ann-Sofie

elin

Intressant fråga, har inte funderat över det på ett bra tag faktiskt. Kanske för att jag är i en trygg relation med min sambo och inte behöver känna mig pressad till sex för att bli älskad. Personligen tror jag att det är viktigt, men kvalitet framför kvantitet. Och alla är ju förstås olika, men jag tror att det finns mycket annat romantiskt som kryddar förhållandet som är minst lika viktigt. Så länge det finns en bra kommunikation och relationen känns trygg så tror jag faktiskt inte att en sex svacka eller minskat sexlust kan bryta ett förhållande.

Intressant det där med ätstörning och sexlust, känns som ett ämne som inte är forskat i så värst mycket. Men när man tänker efter är det ju rätt självklart ändå att det är svårt att släppa någon fysiskt, och psykiskt nära i det tillståndet.

Svar: Tusen tack för ditt svar, verklige intressant att få ta del av din åsikt :)
Ann-Sofie

Johanna

Intressant ämne och en bra fråga. Min åsikt är att om man inte känner sig bekväm med sex så ska man inte heller behöva "tvinga" sig till det. Det är ändå du som bestämmer över din kropp, känns det inte bra så ska partnern också kunna acceptera det. Sex är inte allt, även om det kan verka så i unga förhållanden. Men då igen så ska ingen heller behöva "tvingas" att vara i ett förhållande som inte tillfredsställer hens behov. Alla behöver vi närhet, bara olika mycket och på olika sätt/nivå. Men om ett förhållande tar slut pga ingen sexlust så kanske det inte var så mycket att ha från början...

Svar: tusen tack för ett riktigt bra och intressant svar:)
Ann-Sofie

ML

Jag tycker att ett parförhållande grundar sig på helt andra saker än sex. Så enligt min mening, tror jag att ett parförhållande utan sex fungerar precis lika bra som ett förhållande med sex. Det finns ju fem olika kärleksspråk som man själv och ens partner talar, och vissa är ju mer dominanta än andra. Verbal uppskattning, fysisk uppskattning, kärleksfulla tjänster, att ge tid för varandra och gåvor är dessa kärleksspråk. Ifall man har en partner som har ett dominant kärleksspråk med just fysisk uppskattning, blir det ju lite knepigare att visa att man älskar sin partner om man lämnar bort sexet. Trots detta kan man ju ändå pussas, kramas, hålla handen och sådant. Det viktigaste är väl ändå att man respekterar varandra och pratar om sex och hur man vill ha det. Det ska aldrig bli till ett ont "måste". Dessa kärleksspråk tror jag också att har en viktig poäng i en parrelation. Själv skulle jag få spader ifall min partner hela tiden gav mig fina kommentarer och aldrig kramade eller tog sig tid för mig.
Ja, inte vet jag om du blev klokare av mina funderingar, men jag gjorde ett försök. :)

Svar: Tusen tack för svaret, verkligen intressant att se hur du tänker angående detta. Och jag är faktiskt beredd att hålla med dig. Sex är inte allt i ett förhållande, det finns ju faktiskt andra sätt också att visa ömhet och uppskattning :)
Ann-Sofie

Tjej 22

Jag tkr sex är jätteviktigt, men inte allt. Hellre kärlek utan sex än sex utan kärlek!! Men jag har alltid haft väldigt mycket lust, så därför betyder det mycket för mig. Dessutom är det ju så mysit å fint när de görs i ett tryggt förhållande.

Jag vill nog ha sex i snitt 3-4 ggr i veckan, men ibland kan det också gå en vecka utan sex, och inte faller ju förhållandet på det! Grunderna är givetvis viktigast, men sex är också viktigt, åtminstone för mig. Men alla är vi ju olika, så det där kan se så otroligt olika ut från förhållande till förhållande. Intressant läsning förresten, kul att du delar med dej av såna tankar.

Svar: Tusen tack för ditt svar: Intressant :)
Ann-Sofie