Lögn.

Jag ljuger när jag påstår att allt är bra.
Jag ljuger när jag säger att jag endast är hoppfull inför framtiden.
Jag ljuger när jag säger att jag är en badass bitch.
Jag ljuger när jag påstår mig hata smaken av godis, sötsaker och choklad.
Jag ljuger om jag påstår mig ha balans i livet.
Jag ljuger om jag uttryckligen försöker säga att jag duger. 
Ljuger jag mest hela tiden? 

När tvivlet sätter in.

Ni verkar hitta er hit ändå även om ekot härifrån hörs ända ner till Australien, ni är ju bara för goa! 


Vad händer i ätstörningsvärlden för tillfället kanske ni undrar? 
Då kan jag meddela er om att ångesten mer än gärna återkommer hit till knutarna. Om jag inte var bekväm med min viktuppgång tidigare, så är jag sannerligen inte det nu heller. Det är rent av värre denna gång, så galet att jag ibland nästan gett upp hoppet på den friska sidan! Det skulle ju bli bättre av att börja äta ordentligt! Det var ju det de sa. Istället har det bara blivit värre, jag ser ju verkligen ut som en fet valross nu med flabbmage så långt ögat når. De bara ljuger och luras för att få mig att äta. De spelar bara på mina önskningar, mål och svaga sidor. Ungefär så ser tankemonstret ut när det sätter igång. Fy fanken säger jag bara. Varför ska inte jag få se ut precis så som jag vill? Varför är jag dömd till att vara ägare av en flabbande putmage? 
Det är verkligen inte lätt. Att då dessutom "se" hur allt växer och blir större gör ju inte saken bättre. 

Finally some progress around here


Äntligen lite framsteg. Pulsen, vilopulsen, slår nu sina femtio slag. Det betyder nu att jag har lov att närvara på tisdagskvällarnas fotbollsträning. Som jag längtat.
1