Lillajulsfirande i förskott

Hej på er! Hoppas ni har det bra även om det snart byter till måndag. Själv är jag strax påväg att krypa ner till kojs och avsluta dagen, men innan det måste jag få ventilera mig lite till (känner jag har varit ganska produktiv när det gäller blogginlägg idag). Det är nämligen så att jag går på högvarv  och är aningen frustrerad över dagen, inte på själva dagen i sig utan på det sätt jag tacklat den. Ni vet kanske sedan tidigare att jag hatar dagar när det blir för mycket, alltså när jag vet att jag ätit helt fel och överkonsumerat rejält (ja jag tjatar och tjatar om detta, men vet ni, det är precis det här man som tillfrisknande ätstörningspatient inte är riktigt bekväm med. ) Jag, rättare sagt mitt huvud, är fortfarande inte riktigt okej med att man ibland ska kunna få gotta till det lite, eftersom det ännu inte klarar av situationen fullt ut. Jag har inte ångest, jag är bara lagom likgiltig och aningen frustrerad över att jag fortfarande inte har den där kontrollen som säger: nu är det bra. Tävlingspersoner kallar det cheatmeal, de kan ta ett onyttigare mål och det är bra så. När jag försöker mig på detta så blir det en cheatday istället, bokstavligt talat. Dessa dagar slarvar jag med den riktiga maten, den viktiga maten, för att istället äta mer mellanmåls och frukostinspirerade måltider så som smörgåsar och dylikt. Detta är inte bra eftersom denna typ av mat gör att min kolhydratshjärna löper amok och bara vill ha mer och mer, inte på samma gång kanske men under hela dagens lopp. 
Dagens bov i dramat var den utsökta dessertbuffén vid Juthbacka herrgård. De ordnade en matmarknad där och bjöd på en dessertbuffé med så goda saker att jag blev proppmätt, men ändå inte eftersom det endast innehöll socker, kolhydrater (och enstaka fett) Denna livsmedelsgrupp räcker inte till, min kropp kräver nämligen proteiner också och framförallt salt när den fått en sådan sockerbomb. När kroppen kräver salt snabbt och man inte har tillgång till kokad mat som bara är att värma upp Vad tar man inte till om inte en smörgås gjord på det absolut godaste brödet (som i sin tur är så gott att man råkar ta en till i bara farten) vilket betyder ÄNNU MER KOLHYDRATER... Alltså jag blir så trött på mig själv! Därefter var det ju söndag och mamma och pappa bjöd på innerfilé av gris med gräddsvampsås till + lite choklad som efterrätt = ännu mer matkoma.  Min frustration kring detta frosseri är kanske inte så obefogad trots allt?