Det var den onsdagen det

Vad sades det på gårdagens kontroll då kanske ni undrar? Eller det kanske ni inte gör, men jag berättar om det i alla fall.

Efter att ha kört de cirka hundra kilometrarna till Jakobstad hade jag för första gången faktiskt lite tid över innan det var dags att slå mig ner i talarstolen. Jag är ju lite av en tidsoptimist om jag ska vara ärlig, en tidsoptimist som nog kan vara i tid, men som hellre kommer i mitten eller mot slutet av den avtalade tidpunkten. Sista minuten brukar någon ibland kalla det, men detta beror helt och hållet på sammanhanget. Ju viktigare jag anser tiden vara, desto mer i tid är jag. Varför jag hellre gör så är en helt annan historia, en historia jag inte tänker gå närmare in i detalj på. Nåväl, under dessa minuter av betänketid började jag gå igenom mina veckor sedan senaste gång, för att se ifall det var något alarmerande eller dylikt som inträffat. Tror ni jag hittade något? Nej det gjorde jag faktikst inte, vilket jag ser som att jag måste ha lyckats riktigt bra. Vikten spelade ingen roll för mig, men rent rutinmässigt och för att lite hålla koll så togs den i alla fall. Döm om min förvåning när hon sedan berättade att den hade gått ner! Jag har nämligen ätit mig mätt varje dag, aldrig gått och lagt mig hungrig samt ätit mer jämnare i förhållande mellan dagarna, så detta blev jag faktiskt lite förvånad över. (Fast den saken borde vara återställd nu för hemhemma hade mamma varit och slagit till på stort med både örfilar av megastorlek samt helt fantastiska och maffiga chokladmuffins. Samtidigt serverade hon hemgjort ärtsoppa och färsk limpa. Jag var inget annat än mätt 
när jag kom därifrån kan jag säga er)

Datum till ny träff bestämdes, så nu är det bara att leva livet fram till dess. Jag gillar nämligen den här vägen jag för tillfället är lite inne på. Hoppas den är den rätta och att den isåfall håller i sig.


3

on my way to Jakobstad

Idag ska jag på kontroll. Jag ska med andra ord köra drygt hundra kilometer norrut för att sätta mig i en stol och berätta om de två senaste veckorna, hur det har gått, hur det har känts, om något varit svårt och så vidare. Därefter kommer jag att vägas för att se så att det inte skett något drastiskt med min vikt, varken upp eller ner.
Vet ni, jag är faktiskt ganska peppad på att åka denna gång. Det ska nämligen bli så roligt att få berätta om hur mitt liv har ändrat, få berätta om allt roligt jag har varit med om, att få se hur glad min terapeut blir när jag berättar om mina erfarenheter. Vikten däremot spelar inte mig så stor roll, det är mer en rutinsak nuförtiden (även om jag helst såg att den faktiskt stått ganska stilla). Jag har nämligen börjat känna mig trygg i min kropp, gillar faktiskt den storlek jag är i nu, trivs. Jag orkar med det jag vill, även om jag visserligen kan känna mig lite trött emellanåt. Därför skulle jag helst se att det inte skett någon förändring, för det skulle då betyda att jag funnit en balans som faktiskt fungerar och som inte gör att jag svälter mig själv. (jag äter faktiskt så att jag är mätt nu). Det återstår att se.
 
1

I'm back in business

 
Alltså den här gruppen: Finlandssvenska bloggare måste sannerligen ha varit som en skänk från ovan när det gäller mig och mitt bloggande. Det är tack vare den gruppen och inte minst bloggträffen i lördags, som jag har hittat motivationen till att blogga igen. Det var så roligt att träffa likasinnade personer med en glöd att få nå ut till andra. Jag blev verkligen inspirerad! 
Maria och ZiiO, ett jävligt stort tack till ert initiativ. Utan det tror jag att denna blogg hade fått nå sitt öde!
3