Ångestmotattack

"Titta vad nyttig jag är som sitter och äter morot under kvällens tv-tittande"
- en sådan bild hade jag bra kunnat ladda upp både här på bloggen och på instagram. Då hade jag hållit mig till modet, det vill säga ät-nyttigt-och-inget-annat-än-nyttigt-modet typ, vilket hade varit idealet. Ni hade då kanske tänkt "nämen oj vad nyttig hon är, kanske jag borde byta ut min kvällschoklad jag också.." när jag i själva verket bara hade gett er halva sanningen med min bild. Den tänkta bilden hade nämligen inte innehållit min enormt stora portion med kladdkaka och vaniljglass som åts till efterrätt ikväll (jag erkänner: det blev faktiskt två portioner efterrätt och jag dog nästan kladdkakedöden, så gott var det. ) eller skålen med yoghurt och ostsmörgåsen som sedan, tillsammans med moroten, blev mitt kvälls/nattmål. Ni hade bara fått se den ena sidan, den jag hade känt för att visa upp. På det viset hade jag lätt kunnat lura er eller föra er bakon ljuset. Detta fenomen är ständigt rådande, inte minst när det kommer till sociala medier och bloggar. Bara halva sidan av sanningen som syns, vilket lätt kan bli ganska missvisande. Jag måste erkänna att jag lätt dras med i sådana bilder., en svaghet jag har antar jag. Då kan tankar som "Oj äter hon inget annat än allt det nyttiga?!?" "Vilken självdiciplin hon måste ha!" " Önskar att jag också hade besuttit den egenskapen..." Osv. komma upp. Jag försöker ignorera dem. Använda mitt sunda bondförnuft och se genom fingrarna, men det är inte alltid det lyckas. Därför är det bra ibland att nypa sig i armen och skala bort potatisskalen från ögonen. Allt ska tas med en nypa salt helt enkelt. Ingen är nämligen perfekt, i alla fall inte enligt ens egna ögon. Jag ska lära mig det. Jag duger, trots att jag åt alldeles för mycket kladdkaka med glass en torsdagkväll. Hörde du det ångesten? Håll dig därför borta imorgon! Jag förtjänar också att få äta kladdkaka en dag emellan, annat gott för den delen också, bara det inte blir allt för ofta. (Magen är inte världens bästa vän med sötsaker och kolhydratsstinna produkter, kanske lite laktosreagerande också.) 
2
Anonym

Äntligen verkar du börja inse vad vi menade. Detta är inget du kommit på själv, det tog tid, men nu kanske du börjar bli mer vettig... När ska du förstå att det inte är nån annan än DU som tänker på att du äter mycket och tror att du blir fet??

Svar: Men faktumet kvarstår ändå att det är JAG som tror och vet (ja för det gör jag, säg vad du vill) att jag blir för fet av den onda spiral jag är i för tillfället. Inte bryr jag mig i vad andra tycker. Jag bryr mig i vad jag själv tycker. Och nu tycker jag faktikst att jag är för stor, vilket gör att ni kan säga vad ni vill, dövörat ligger ändå på från min sida.
Ann-Sofie

Anonym

Jag tycker du tar upp ett viktigt ämne här. Vårt samhälle styrs idag mer eller mindre av socialamedier som instagram och facebook, vad vi lägger upp där påvärkar andra mer än vi tror. Ibland kan jag tycka att instagram blir till en stor ångestkälla p.g.a. dessa missvisande bilderna om vad som är normalt att äta eller hur du borde träna. Inte konstigt att vi är många som har problem med mat och kroppsuppfattning.
Jag har haft problem med mat i flera år och försöker just nu komma till nått slags normalläge. Den eviga frågan är "Vad är normalt ätande?" Vad som är normalt ätande är mycket individuellt, javisst.
Vi lägger upp bilder på det supernyttiga mellanmålet men lämnar lördagsgodiset odokumenterat. Det är en trend att vara omänsklig, blir mätt på en halv morot (när du egentligen kunde äta en pizza lika stor som en fotbollsplan), inte äta lunch eftersom du fortfarande är mätt av yougurten du åt till frukost. Jag säger inte att du måste äta som en häst, men många förvrider sanningen eller skäms över att erkänna att de äter vilket leder till att bilden av vad som är normalt ätande förvrängs. Den som har matproblem snappar upp minsta lilla kommentar om mat eller kropp. Det är inte meningen att vi ska leva på minsta möjliga, vi ska äta så vi mår bra. Och ingen mår bra av att äta minsta möjliga! Människor ska äta, vi behöver mat. Inte bara för näringens skull. Mat är så mycket mer, mat gör möten med vänner trevligare, filmkvällen mysigare och själen lyckligare.
Jag hoppas fler ser på det här som du gör, hela sannningen syns inte på instagram. Att vi blir hungriga eller att vi är snåla är inget vi ska skämmas över, vi är människor!
(Med det här menar jag då inte att det är fel att leva hälsosamt eller att kämpa för den kropp man vill ha. Jag önskar bara att många inte gav ut en förvrängd bild på vad som är hälsosamt.)
Jag tycker att du är jätteduktig och gillar din blogg starkt. Det är inte lätt att kämpa mot en ätstörning i ett ätstört samhälle.
Diggar din ärliga stil!