J a g H A T A R d e t t a

Det är dagar som denna jag hatar min ätstörning mest av allt. En dag när jag skulle kunna skicka den till helvetet tusen gånger om. Varför ska det vara så jävla svårt att äta normalt? Normalt som i att äta det kroppen behöver och kunna lämna resten. Inte som att äta likt en ko, bara det att jag inte har fyra magar att fördela maten i. Jag har oskojjat inte gjort annat än ätit ikväll. Om jag hade vågat visa er mitt misslyckande genom en bild så skulle ni antagligen tro, mot bättre vetande, att jag vore gravid i åtminstone 28 veckan, vilket blir någonstans i ca 6e månaden. Jag skojar inte, inte denna gång. 
Otaliga gram nötter, kvarg, choklad, mullbär, smörg..nej jag tänker inte nämna mer, det är alldeles för pinsamt. Jag smååt konstant, med paus på ett tiotal minuter innan jag smååt igen. Jag blir snart tokig på detta. Snacka om att bli alldeles för brydd i att inte gå upp i vikt, genom att försöka äta det som jag tror är rätt men tydligen lite för lite, så att jag istället faktiskt går upp i vikt på grund av att kroppen slår tillbaka med hetsätning.... Förbannat. Satan. Kanske jag borde sluta bry mig och se var jag då landar? Eh, men då är jag ju för rädd att det ska likna vid julen.. Tur att jag hr tid till ätpoli på fredag!