Ett nytt kapitel

Det är dags att vända blad och skapa ett nytt kapitel av hennes liv. Anorexidelen är över. Kroppen har fått tillbaka sin energi och ork, tummen upp för det, men den har även fått sig en och annan måltid för mycket, vilket gör att det är dags att vända blad och fortsätta in på en ny resa. Den nya resan handlar om att få bukt med ett annat matmissbruk som i sin tur gjort att jag lagt på mig ett par kilon för mycket. Jag vet att jag har skrivit dett förr, men nu är det verkligen sant! Detta säger jag helt utan jävighet. Från att ha varit underviktig, okej gravt underviktig är väl kanske det mest sanningsenliga uttrycket, och ändå varit ganska säker på kroppen till att inte alls vara bekväm med sin kropp är ett ganska tvärt kast. Jag menar, min resa upp ur anorexilivet har ändå gått ganska fort och jag tror inte riktigt att jag hunnit med,en nackdel med att inte ha ätit enligt ett professionellt uppbyggt kostschema utan enbart på känsla, rädsla och fananamma. Därför är jag nu långt ifrån bekväm med maten, trots att jag numera kan äta ur ett bredare utbud än innan. Normalt ätande existerar inte. Jag litar inte på mina hungers och mättnaddskänslor ett dugg. Jag är i en sådan ond spiral nu att jag knappt vet var nödutgången är, jag hittar inte ut. Jag är banne mig långt ifrån nöjd när det gäller detta. Det är oerhört pinsamt och jag gör vad som helst för att få detatt sluta. Låt mig förklara situationen.
 
Under veckodagarna måndag till torsdag löper allt som smort. Jag äter måttliga mängder, enligt jämna intervall och aningen för lite så att kroppen ska gå på ett litet underskott. Kalorimängden in ska ju vara mindre än den förbrukade kalorimängden för attkroppen ska droppa dessa extrakilon, som inte ens är trivselkilon. Nåväl det där vet ju alla som någonsin försök gå ner i vikt.Till detta tränar jag då både kondition och styrka ganska duktigt om jag får säga det själv. Hur mycket jag tränar är svårt att säga eftersom det varerar en del från vecka till vecka beroende på väder, ork och annat som kan komma ivägen så som jobb och andra evenemang. Jag fösöker dock att träna ca 5-6 dagar i veckan, men ibland kan det hända att träningsdagarna blir färre. Tillbaka till matbiten av storyn.
När det sedan vankas helg så känns det oftast väldigt bra, både kroppsmässigt och i tanken eftersom det känns som om jag grejjar biffen. But that's not true, för det är precis då som allt vänds upp och ner. Fredagsförmiddagenoch eftermiddagen löper på den också, men till kvällen klickar det till i hjärnbarken och jag tror mig klara av mer än vad jag tydligen gör. Jag tror jag ska klara av ett cheatmeal. Visst, att äta ett chetmeal går väl an. Det är ju bara att äta, men det jag inte klarar av är att sluta. Cheatmealet är nämligen startskottet för the whole fucking cheatweekend!! Då snackar jag verkligen deluxe. Dessa helger spårar verkligen ur totalt och jag bryr mig inte ett dyft i vad jag äter och när jag äter. Huvudet är som ett eget fristående organ, bortkopplat från resten av kroppen, och det har med andra ord ingen rim och reson att tillgodose kroppen med. Allt tränande och annat inne i veckan byts ut mot ett huvudlöst ätande, visst med jämna intervall emellanåt också men allt som oftast när suget sätter in. Magen körs i botten och jag mår allt annat än bra. Efter dessa helger säger jag alltid aldrig mer och skärper till mig till veckorna igen för att sedan få se mig besegrad av att has slapnat av till veckosluten igen. Denna onda spiral kommer att förgöra det jag så länge kämpat för och den måste därför få sig ett slut. NU.