Fuck you mind

Fuck this! Jag sabbar verkligen för mig själv nu. Egentligen har jag väl alldeles för stora krav på mig själv. Jag borde väl vara lite mer accepterande och inte bojkotta allt så fort, men vad gör man inte av rädsla för hur man hanterar olika saker och ting? 
Sommardeffen jag pratade om och som jag även startade fungerade finfint fram till för fem dagar sedan. Planen gick alltså i stöpet efter att ha fungerat felfritt i en och en halv veckas tid. Fatta min frustration när jag sedan går all in med allt som stavas onyttigt och framförallt kolhydratsrikt i FEM hela dagar!!! För att vad?! Få en uppkörd matsmältning och en kagge till mage stor som en öltunna. Kroppen har samlat sådan vätska av förbannat sällan skådat slag (inte på jävligt länge iaf) att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Hamsterkinderna är större än vanligt ocu jag skulle helst av allt inte vilja visa mig bland folk. För hur förklarar man åt någon utan att skämmas varför man ser så jäkla pluffsig ut efter en tid på fem dagar? Träningen har även den hamnat åt sidan, visserligen inte totalt, men sannerligen inte i den vanliga normala utsträckningen jag brukar. Det faktumet plus ett gigantiskt överskott på mat, som även är i fel bäringskategori, har gjort att jag för tillfället ser ut som jag gör. Jag har bara mig själv att skylla!!!!!

Men från och med nu får jag igen ta och bita i det sura äpplet av det jag själv ställt till med. Jag har ju sett att jag kan, bara jag sätter manken till och samtidigt ser till att få sova ordentligt. Sömnen är verkligen en stor bidragande faktor till hur mitt hundrade försök till vätskebortdrivning och viktnedgång/ muskelframtoning ska ta sig i utlopp. Så från och med nu måste jag tänka till, se över mina vanor, skapa en reservplan för de saker som suget trånar efter och se till att hålla proteinnivån hög och kolhydratsnivån liten men tillräcklig. Jag har nämligen märkt att jag reagerar starkt på kolhydrater, speciellt av viss sort. Därför tänker jag nu ta i bruk en lågkolhydratskost med höga proteinhalter och nödvändiga fetter. Det var en sådan kost som fungerade i de där elva dagarna. Skam den som ger sig! Även om detta antagligen ändå kommer att sluta i ytterligare en failure, men må så vara. Jag ska i alla fall försöka. Som det är nu tänker jag inte ha det. Brödet är inte värt det. Inte godiset heller. Choklade kanske men den klarar jag mig också utan om jag riktigt vill. 21 dagar är mitt startmål. Varför kan så få dagar vara så svåra?