Sockerfällan

Sockerhög och samtidigt smått harmonisk ligger jag här i min säng, helt klarvaken trots att jag vet att mitt alarm kommer ljuda om fyra och en halv timme. Den vetskapen verkar inte göra mig särskilt brydd, inte heller dagens överkonsumtion av ätbara ting. Varför är det så egentligen? Samma dag jag överäter så har jag ingen större morkkis än att jag vet att det är fel gjort och att jag mår lagom illa av sockret och kolhydraterna (vilket jag även gör av en obetydande mängd). Det är dagen efter när magen är kaputt åt skogen och pluffsigheten tar sig in under skinnet, det är då jag faktiskt bannas mig själv och säger aldrig mer. Ja, vad ska det vli till av mig egentigen? En fet jävel med denna fart, men jyst nu verkar jag inte bry mig desto mer.
Kanske det är kroppens och knoppens protest och revolution mot de gångna årens hårdbevakning gällande kosten. Kanske är det frihetskänslan som eftersöks men som ännu inte riktigt fungerar i praktiken. Jag vet faktiskt inte, men jag vet att detta inte kan fortsätta mycket längre till. Jag börjar må så illa av det. Nå fram till söndag. Jag kan pröva mig fram tills dess, efter det måste jag ta nya tag med min detox. (Min lillebror blir konfirmerad och jag tror inte jag har diciplinen till att låta de salta pajerna vara orörda, tårtan kan gå att låta bli, men inte paj) jag är en sucker för paj och sånt, trots att jag ogärna äter det allt för ofta. Well nu får det vara slutfunderat med denna uppkickade hjärna, jag behöver min beautysleep!