Ett nytt kapitel

Det är dags att vända blad och skapa ett nytt kapitel av hennes liv. Anorexidelen är över. Kroppen har fått tillbaka sin energi och ork, tummen upp för det, men den har även fått sig en och annan måltid för mycket, vilket gör att det är dags att vända blad och fortsätta in på en ny resa. Den nya resan handlar om att få bukt med ett annat matmissbruk som i sin tur gjort att jag lagt på mig ett par kilon för mycket. Jag vet att jag har skrivit dett förr, men nu är det verkligen sant! Detta säger jag helt utan jävighet. Från att ha varit underviktig, okej gravt underviktig är väl kanske det mest sanningsenliga uttrycket, och ändå varit ganska säker på kroppen till att inte alls vara bekväm med sin kropp är ett ganska tvärt kast. Jag menar, min resa upp ur anorexilivet har ändå gått ganska fort och jag tror inte riktigt att jag hunnit med,en nackdel med att inte ha ätit enligt ett professionellt uppbyggt kostschema utan enbart på känsla, rädsla och fananamma. Därför är jag nu långt ifrån bekväm med maten, trots att jag numera kan äta ur ett bredare utbud än innan. Normalt ätande existerar inte. Jag litar inte på mina hungers och mättnaddskänslor ett dugg. Jag är i en sådan ond spiral nu att jag knappt vet var nödutgången är, jag hittar inte ut. Jag är banne mig långt ifrån nöjd när det gäller detta. Det är oerhört pinsamt och jag gör vad som helst för att få detatt sluta. Låt mig förklara situationen.
 
Under veckodagarna måndag till torsdag löper allt som smort. Jag äter måttliga mängder, enligt jämna intervall och aningen för lite så att kroppen ska gå på ett litet underskott. Kalorimängden in ska ju vara mindre än den förbrukade kalorimängden för attkroppen ska droppa dessa extrakilon, som inte ens är trivselkilon. Nåväl det där vet ju alla som någonsin försök gå ner i vikt.Till detta tränar jag då både kondition och styrka ganska duktigt om jag får säga det själv. Hur mycket jag tränar är svårt att säga eftersom det varerar en del från vecka till vecka beroende på väder, ork och annat som kan komma ivägen så som jobb och andra evenemang. Jag fösöker dock att träna ca 5-6 dagar i veckan, men ibland kan det hända att träningsdagarna blir färre. Tillbaka till matbiten av storyn.
När det sedan vankas helg så känns det oftast väldigt bra, både kroppsmässigt och i tanken eftersom det känns som om jag grejjar biffen. But that's not true, för det är precis då som allt vänds upp och ner. Fredagsförmiddagenoch eftermiddagen löper på den också, men till kvällen klickar det till i hjärnbarken och jag tror mig klara av mer än vad jag tydligen gör. Jag tror jag ska klara av ett cheatmeal. Visst, att äta ett chetmeal går väl an. Det är ju bara att äta, men det jag inte klarar av är att sluta. Cheatmealet är nämligen startskottet för the whole fucking cheatweekend!! Då snackar jag verkligen deluxe. Dessa helger spårar verkligen ur totalt och jag bryr mig inte ett dyft i vad jag äter och när jag äter. Huvudet är som ett eget fristående organ, bortkopplat från resten av kroppen, och det har med andra ord ingen rim och reson att tillgodose kroppen med. Allt tränande och annat inne i veckan byts ut mot ett huvudlöst ätande, visst med jämna intervall emellanåt också men allt som oftast när suget sätter in. Magen körs i botten och jag mår allt annat än bra. Efter dessa helger säger jag alltid aldrig mer och skärper till mig till veckorna igen för att sedan få se mig besegrad av att has slapnat av till veckosluten igen. Denna onda spiral kommer att förgöra det jag så länge kämpat för och den måste därför få sig ett slut. NU.
 

Orsaken, den förbannade orsaken

Tack för era kommentarer till föregående inlägg. Jag vet att jag inte borde ha ångest, att jag ska njuta av det goda i livet och att det är okej och ofta hör till att man äter för mycket när man är på resa, vilket leder till att kroppen samlar på sig, men trots att jag vet allt detta är det svårt att ändå inte vara besviken på sig själv. Jag är besviken på mig själv eftersom jag innerst inne vet hur fel jag ätit under dessa semesterdagar. Jag som är van att äta mindre portioner flera gånger om dagen klarar tydligen inte av hotellfrukostar flera dagar i rad... Min kropp blir mätt och behöver inte mat i samma utsträckning efter en sådan enorm frukost, men min hjärna ska ha alla vanliga mål. Detta gör att när jag egentligen borde ha ätit så ville jag inte ha, när jag borde ätit ett ordentligt mål blev det bara ett litet mellanmål. Inte undra på att allt körde ihop sig och att jag åt mer godis än vad jag skulle ha velat. Kroppen var i sådan obalans och visste inte hur den skulle reagera, klart det spårar ur då. När man vet detta, nämligen att orsaken till ens ångest beror på en själv och valen man gjort samt den okunskap man ännu besitter, klart man blir besviken på sig själv. Jag trodde nämligen att jag börjat känna min kropp bättre än jag tydligen gör... Därför har jag valt att bojkotta riktigt godis och bullar, saker som jag fortsättningsvis inte kan hantera, tills jag känner att jag har kroppen i någorlunda balans igen (balans tillgodosedd med riktig mat och en ordentlig struktur). Jag kommer dock tillåta mig sådant "godis" som jag vet att jag kan hantera. Godis som exempelvis torkad frukt, russin, nötter och riskakor samt proteinbarer (som jag faktiskt gillar bättre än vanligt choklad). På den vägen är det.

När det blivit för mycket

Idag är ingen bra dag, ingen bra dag alls.
 För det första har jag sovit på tok för få timmar i natt. Att komma hem när klockan visar 01:05 är inte det mest rogivande när man vet att skolan hägrar några timmar senare. Visst har jag varit uppe till denna tid förr, främst när det gällt eftersläpp och dylikt vid sitzer, men då har jag sällan varit ute på språng dagarna innan samt det pågående dygnets timmar. För det andra så har jag en sådan enorm morkkisliknande känsla efter resan att jag nästan önskar den ogjord! 
Före resan var jag i balans. Jag var nöjd med livet, hade julstämning och njöt samt kände mig bekväm i kroppen. Nu är det helt tvärtom! Jag är i sådan obalans. Kroppen är helt uppåt skogen efter dessa semesterdagar med allt för mycket mat och godis, framförallt godis,. Jag är inte alls bekväm längre och tanken på att julen är på intågande med all dess godsaker får det att vändas i magen. Jag har därför beslutat mig för att dessa semesterkilon ska bort, kosta vad det kosta vill. Må såhär tänker jag inte göra. Jag vill vara bekväm med mig själv igen, det är mitt mål! Så nu säger jag adjö till godis, bullar och dylikt tills jag åter hittat min bekvämlighetsnivå. Ätstörningen har inte talat, isåfall ytterst lite, utan JAG har!
2