Min drömvardag

weheartit
 
 
Jag skulle vakna på morgonen, jobba eller studera med något jag känner är meningsfullt, ha tillgång till mina nära och kära, kunna ohämmat göra det jag vill utan att vara begränsad av något samt få somna lycklig för att åter vakna till en ny dag. En vardag med liv och rörelse helt enkelt. Men för tillfället vore en drömvardag en vardag utan anorexi. 
1

olika livsmedel

Ni ville gärna veta vad jag anser vara onyttigt och nyttigt i matväg, ett ämne som jag själv egentligen har lite svårt att svara på om jag ska vara helt ärlig. Att klassificera olika livsmedel i dessa två kategorier kan ju faktiskt gå emot varandra lite, om ni förstår vad jag menar. Därför har jag omformulerat frågan lite, gjort den lite lättare att svara på, genom att behandla några livsmedel jag har lättare att äta och livsmedel jag har jättesvårt att äta.
 
Om vi börjar med det som inte skrämmer lika mycket, eller skrämmer är egentligen fel ord. Vi kan säga som så att livsmedlen här under är sådant jag faktiskt äter för tillfället. Saker som förvisso inte äts helt smärtfritt, men som ändå äts. så svårt att formulera mig
Potatis, exakt den där kvargen, vitkål, frukter, bär, älgkött, grönsaker, ägg, knäckebröd, kåldolmar, fisk, broiler, en viss sorts yoghurt, en viss sorts skinkpålägg och så vidare. Ja alltså det är oerhört svårt att förklara. Det finns nämligen vissa saker som måste vara ett visst sorts märke för att ens duga. Så mitt livsmedelsutbud är inte kanske det allra största.
 
Saker som jag grämer mig för att stoppa i munnen är då:
- nötter
- vindruvor
- smör
- olja
- stekt och friterad mat, fetthaltiga produkter
- såser
- ost
- godis (vilket jag i och för sig inte ätit på år)
- sötsaker, bullar, kakor
- sockrade produkter, glass
- pizza
- paj
- och så vidare....
 
Listan kan göras lång....
 
Jag är, som ni ser, ganska hämmad när det gäller vad jag äter och inte äter. Att på så sätt fråga vad jag äter är således lite onödigt att sätta tid på, eftersom det dessutom kan variera lite från dag till dag. Husmanskost och hemlagad mat är dock det jag försöker sträva efter. 
 
Blev ni alls klokare av detta inlägg? Jag känner mig i alla fall helt förvirrad!
 
 
 
 
 
3

Q/A

Har du fått ditt hjärta krossat någon gång?

- Nej jag har faktiskt aldrig fått mitt hjärta krossat, inte på det viset att det känts som om jag skulle gå sönder. Visst har jag blivit sårad och besviken, men det är ju en helt annan sak. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig tillåtit mig själv att bli krossad heller. Jag har alltid haft ett vakande öga på situationer, observerat för att eventuellt kunna förutspå vad som kan komma att hända. Detta är kanske fel, men det är väl också ett tecken på att det inte varit hundra procentigt rätt från början, även om förälskelsen varit stor.

 

Var går du för att få hjälp med din ätstörning? Var är kontrollerna alltså? Jeppis elr vasa?

- Jag går i så kallad samtalsterapi, också känt som veckokontroller, vid Fredrikapolikliniken i Jakobstad

 

Har du nångång funderat på att börja gå vid Fredrika kliniken eller på ätatörningskliniken i kokkola? Har dom talat om att möjligheten finns och kan bli aktuell?

- Eftersom jag redan går vid Fredrikapolikliniken i Jakobstad så har Kokkola aldrig varit ett alternativ, dessutom är det onödigt långt till Kokkola när det finns ett alternativ som är närmre. Om det är dagavdelningen på Fredrika du har i åtanke så kan jag meddela att jag nog har fått ta del av det alternativet, men för mig är det inget alternativ. Visst det skulle kanske gå snabbare, men att redan vid ett besök i huset känna varningsklockor som skriker fly och känna mig som en fånge, en känsla man aldrig ska utsätta mig (mitt riktiga jag, inte ätstörningsjaget) för, så var svaret rätt enkelt.

 

Är du ensam om dagarna hemma? Känner du att du klarar att själv ta ansvar för att äta?

- Nej jag är inte ensam. Min pappa har ett jobb vars arbetstider är tidiga morgnar och kvällar, så han är så att säga ledig på dagarna. Dessutom har jag sällskap av både ett par katter och nuförtiden även en liten hundvalp.   -Den trotsiga biten av mig känner att jag kan ta ansvar för mig själv, att jag klarar av att äta som jag ska. Jag är ju trots allt myndig, men innerst inne är jag glad att det ändå finns någon som håller lite koll. Även om jag anser det vara jobbigt att "ständigt" behöva vara iakttagen. 

 

Var går du i skola?

- Jag är inskriven vid yrkeshögskolan Novia på linjen produktionsekonomi, det vill säga på tekniska i Vasa. Dock är det inte den rätta linjen för mig, så jag kommer att söka mig vidare till en annan utbildning.

 

Vilka finlandssvenska bloggar läser du ?

- Det finns många bra finlandssvenska bloggar som jag gärna klickar mig in på, vissa oftare och vissa med lite längre mellanrum. Mest läser jag de bloggar som mina vänner och de som jag känner driver, men ibland klickar jag mig även in på helt för mig okända personers bloggar. Bloggtoppen.fi är ett mycket bra ställe att hitta nya finlandssvenska bloggar att klicka sig in på tycker jag. Men som exempel kan jag ju nämna bland andra min kusin Carros blogg, Saragunmarie och Maria 

 

Favoriträtt?

- Jag har aldrig egentligen haft någon favoriträtt, alltså så att jag kan peka ut en specifik rätt som klår alla övriga. Det finns rätter som jag kan äta flera gånger om utan att tröttna, men så finns det även de som är goda en gång, men som jag sedan inte känner behov av att äta under en lite längre period igen. Kåldolmar och grönsaksbiff hör till en av favoriterna för tillfället, även risgrynsgröt är en av favoriterna. 

 

Om du fick resa vart som helst, vart skulle det vara?

- För tillfället är jag inte speciellt ressugen eftersom jag vet vilka krav det ställer på mig och min sjukdom, jag är inte riktigt rdo för den utmaningen ännu så att säga. Jag skulle dock oerhört gärna resa till London igen, samt ta en roadtrip genom USA. New York, Australien, Brasilien eller Malta skulle inte heller vara ställen jag skulle tacka nej till.

 

Det här är nu svaren på de frågor jag fick in i min frågestund. Känner ni att ni ännu har något på oklart, något ni funderar kring eller skulle vilja veta mera om så är det bara att fråga. Känn dig inte rädd för att bli för personlig,även om du anser att vi inte känner varandra tillräckligt bra eller inte alls,  jag förstår fullständigt att det finns frågor eftersom det är svårt att sätta sig in i vissa situationer. Bättre att fråga än att gräma sig och låta den förbli oställd.

1